En tårfylld suck

Jag är så sjukt lågt nere just nu att jag bara måste få skriva av mig. Sitter i tårar och funderar på vad fan jag håller på med. Det känns som att jag sumpar allt. Vill måla, rita, skapa. Borde måla, rita och skapa. Men var är orken? Jag pratar inte om lusten, utan om orken. När jag publicerat detta så kommer jag att lägga mig i fosterställning under täcket och ligga där tills imorgon. 

Ni vet den där känslan, då hjärtat går i hundra slag i sekunden, man känner sig rastlös, vill bara riva ut ögonen, lägga händerna mot huvudet och gunga fram och tillbaka? Nej ni kanske inte vet den känslan. Men så känner jag just nu iallafall. Utan att överdriva. 

 

Jag skulle behöva en paus. En riktig paus. En -sova hur länge jag vill och inte behöva tänka på någonting- paus. I typ ett år. Men nej. Åh. 

 

Här får ni en bild på mig då jag var på lite bättre humör.

Puss, vi ses imorgon <3 Och sov för tusan. Nu!!

Puss, söto! Pressen kan alltid tränga sig på... Ta någon dag för dig själv, känn efter <3

Jag önskar att jag hade kunnat vara där och mysa ned mig med dig, hålla om dig och låta dig gråta på min axel - men tänk dig tanken att jag är där med dig. Jag är alltid där även om jag inte kan närvara fysiskt, så finns jag alltid i ditt hjärta, var du än går! Ring mig om du skulle behöva prata, älskar dig hjärte-gumsan och det vet du! <3

vafan nu ska vi fan ha dö kul imorn <33