Kom på mig själv häromdagen med att ha en lite av en motsägelse mot mig själv. Jag och mamma satt i bilen på väg hem och diskuterade hur det skulle vara att byta kropp med någon annan. Och jag höll på att säga "Jag skulle inte byta min kropp mot någons för någonting i hela världen.." när jag kom på att vänta... jag hatar ju min kropp! Eller det var iallafall vad jag trodde. Men kanske inte då? Funderade på det ett tag och kom fram till att vad är det egentligen jag hatar med den? Och vad är det jag älskar med den? Kom fram till att de positiva sakerna överväger de negativa med milslånga steg. Så nu kan jag fullt och tydligt med all ärlighet säga att jag skulle faktiskt inte byta min kropp mot någon annans för någonting i hela världen. För det är min kropp, jag älskar den och den är jag. Ville bara få säga det.