Vaknade kl åtta på morgonen av att det var alldeles för varmt i min säng. Det var första dagen på sommarlovet, mamma hade farit till jobbet för en halvtimme sen och min syster hade kommit tillbaka från Arjeplog.

Eftersom det var så otroligt varmt inne på rummet så lyfte jag på rullgardinen för att öppna fönstret och då såg jag en så otroligt vacker syn. Solen hade gångrats med ungefär femton storlekar och tänkte nästan hela himlen. Och den var alldeles blodröd med en svart ring nästan längst ut i kanten. ”Wooooow” sa jag för mig själv och verkligen sögs in av det jag trodde var en månförmörkelses skönhet. Och så tänkte jag, att detta måste vara anledningen till varför jag var så trött igår! Det är ju fullmåne!

Även fast jag visste att mamma redan hade åkt till jobbet så sprang jag för att kolla, eftersom jag ville att hon skulle se det här. Men hela lägenheten var tom, varken mamma eller Evelina var hemma. Jag sprang tillbaka till mitt rum för att gå in på datorn och skriva om det jag hade sett, på facebook. Jag tog min dator och satte mig i sängen (vilket var konstigt, eftersom internet inte funkar i sängen, för vi har nätverkskabel) och gjorde en statusuppdatering där det stod ”OMGOMGOMG KOLLA PÅ SOLEEEEEN!!!!!”. Tyckte det var konstigt att ingen annan hade skrivit någonting, eller att vi inte läst om att det här skulle hända i tidningarna! Hm.

Gick tillbaka till köket och stod där och sms:ade alla mina närmaste vänner att kolla på solen. Och då fick jag ett väldigt långt sms tillbaka från Anneli. Där förklarade hon att idag är dagen då jorden går under. Det stod hur, varför, när, varför inte pressen skrev om det, det stod förklaringen till varför internet fungerade överallt, och det stod om hur länge vi hade kvar. Jag såg på sättet hon skrev att hon var skräckslagen, men hade gett upp. Jag hann bara läsa några meningar innan jag sprang till fönstret för att kolla på solen igen. Och det jag såg var fruktansvärt och skräckslagande. Solen var inte helt täckt nu, för på högra sidan av den kom det ur någon stor slags… luftvapen eller ubåt eller någonting (lika stor som solen!!) Och runtom och framför solen så flög det ut andra stora saker, delar ur flygplan, kärnvapen och andra stora, metalliska saker. Det var nästan som att solen hade exploderat och ur den kom det allt som någonsin använts under något krig, någonsin, och lite till.  Allt stod ganska still där uppe, eftersom det var på så långt avstånd, men man såg att, inom några timmar så kommer detta att nå Jorden.

Jag fick panik, och det första som kom upp i min tankebana var att jag måste ringa alla och säga hur mycket jag älskar dem. Började ringa pappa, men han svarade inte. Sen ringde jag Evelina och hon svarade inte heller.  Vid det här laget var mamma hemma och även två andra, i lägenheten (ja, drömmar är ju förvirrande ibland). Det enda vi kom på att vi kunde göra var att packa all mat, varma kläder och en kortlek och gömma oss i jordkällaren på gården. Och hoppas på att vi överlevde. Sen vaknade jag.