Tabula rasa
Wow. Jag har verkligen inte bloggat på hundra år nu känns det som. Sen sist jag skrev här har det hänt så sjukt mycket. Jag vet inte vad jag ska berätta, och jag vet inte var jag ska börja.
Jag är just nu i den mest ensamma och mest förvirrande tiden i mitt liv. Jag har aldrig varit där jag är nu. Men jag antar att det är så det ska vara. Alla saker och personer som jag trodde var självklara, som jag trodde alltid skulle finnas där, är borta. Alla förhoppningar, förväntningar och planer är spårlöst försvunna och jag är tvungen att börja om på nytt. Tabula rasa for real.
Missförstå mig inte, jag har vänner och familj kvar, självklart. Men just nu känner jag mig inte "hemma" någonstans. Alla verkar ha hittat hem till sina menade gemenskaper medans jag bollar emellan och försöker hitta var jag ska vara. Det är skitjobbigt. Och väldigt ögonöppnande. Men jag tror att jag måste resa vidare snart, för det finns inte så mycket kvar att se här. Det kliar i hela kroppen efter att få resa. Komma härifrån. Komma hem.
